What are you doing?!


Here is something I pondered a bit about during the Holidays. Maybe it is primarily for the ones of you who are coaching or teaching, but I do think it is of value for everyone. Perhaps this was highlighted right now because I am in a process working with pre-school teachers, human physical and emotional development and children. And today the trend is to treat children as small adults, robbing them on their human right of development as set out by evolution. If we do not grasp this, I think we should be ashamed.

Basically I think it is important (as adults) that we are aware of why we are doing something, and what we do to sort out how we are doing it. Else we are just useful idiots spending energy and time on something that is of no use to anyone.

Perhaps the need to problematize these issues comes out of a – quite new – way of dealing with reality. Humans have very fast become a predominant cerebral being. Things that are essentially material and physical by nature, have become audio-visual activities that activates us cerebrally, but not in a sensory, embodied way anymore. This easily leads us to the idea that what we see other s do (ususally on digital media) is what we believe we want to be able to do. But we are not willing to seriously commit to the path leading towards those specific abilities we seem to long for.

The trick to get there is to engage in what you want to learn.  The distractions that hinder people are strange today. Before I start what I would like to endeavor upon, I will first get stronger, reduce weight, gain more energy, learn more intellectually….and bla bla bla. You know, those will be the excuses that stops you from what you actually want.

What if eagles, foxes or deer would reason like this. “Nah…can´t hunt today mate! Need to work on my stamina first ya know…” or “Oh deer!….no I cannot go out in the open looking like this. What will others think?! I will start my diet tomorrow. Seriously, I will!”

Education – Learning – Mastering
Having once moved on from a basic level, there is also a very common stress-related behavior in focusing on learning new things all the time.
That is a given road away from true quality. You will lack depth in your teachings because it does not come from the right place. Namely You.

This usually originates from a need of confirmation, or illusive need of authority or sometimes a distraction from something that in reality needs attention for possible change.
The point here is to work with what you have and already know. Do not wait until you gain more knowledge or certificates. In that way you will never truly own what you are performing or trying to teach others, it will merely be a copy of someone else’s instructions or ideas. The key here is “reflection”, and understanding you already have what it takes to carry on.
I am not against education, but most people I encountered throughout 30 years show a common discrepancy. If all those diplomas on the wall were interpreted into actual skill, they would be world champions in what they do. Continuous education and new courses are not a solution, it is a distraction from realization and stops you from tapping into your true capacity.

Time is limited – be aware of how you invest it.

We truly are a confused species at this point in time.
One solution to this, is to engage in something real.
Like moving your body in a way that makes it evolutionary happy!
Optimally together with others, we do need a tribe to belong to.

Human movement, movement quality & performance

Humans are bipedal. I have walked a million steps in my life, still that don´t make me an expert walker. Just mere repetition is not the trick.
“Practice does not make perfect – practice makes permanent”. Practice makes routines out of something that is strange or other to us initially.

Since I have been practicing and taught Martial Arts and Tai Chi Chuan for + 30 years by now, I will use that foundation as example, but it holds true for any area in which you succeed and master a skill.

Tai Chi Chuan is primarily a central nervous system dominant activity. It is a way of sorting out and refining the way (how and with what quality) you are carrying out certain actions, or non-actions. It is less to do with the muscles but more to do with the brain (sympathic/parasympathic) telling the body to exert maximum force behind a technique or relaxing under a grip. It is a twofold path where high sensitivity carries correct information to the brain, and the brain responds with the right quality and amount.

The implication of this, is that when/if the nervous system is busy with a lot of white noise (unnecessary and unimportant external/internal sensory/emotional stimuli/stress) it is difficult, yes – impossible to function and respond to the outside world in an optimal way.

It is important to realize this when practicing movements, whether it is Evotraining, martial arts or a sport activity.

Development of the central nervous system is ALL about motor learning – not structural reconstruction. This phase is NOT about bigger muscle or tissue robustness. That should be sorted out with conditioning. The point is about quality not quantity.

In Tai Chi Chuan this could, in a simple way, be translated as learing to use the body you have (muscles, bones, connective tissue, fat, skin, biogenome etc.) to do Tai Chi Chuan optimally.
Or in Evotraining – same prerequisites to move over an obstacle, crawl under a fallen tree, move silently in nature, flee from something dangerous – in an optimal way. ”Optimal” is usually related to the outcome. But one factor is effectiveness. That means to spend as little energy as possible, yet having a desired outcome. This is were training focssed primarily och calory counting or intensity fails. Wherever the central nervous system in concerened frequenzy rules. Not volume.

For motor learning to occur in an efficient and successful manner, repetition and practice are necessary to get better.
However – and this is very familiar to the Evotrainers out there – the quality not the quantity of the practice is the key. If activity leads to monotony and reducing motivation, learning will suffer.
Performance training requires variation and variability for motor learning and improvements in strength coordination to be successful. While there are some truth in it, the predominant 10 000 hours or repetition mindset has led to a generation of athletes simply performing closed movement chains, and repetitive drills without improvement. The crux is that drills can build skills, but if you stay within the “drill-box” they will not automatically improve your free performance. To apply, you NEED to play!


In turn this failure leads to a negative experience and opinion on technical drilling, and a shift towards more and more strength training to mask over poor technical modelling and performance.
This has a detrimental impact in itself and I am not a fan of “the gym whiteboard syndrome” dominating some sport- and wellness paradigms.
It is as simple as this – what you train is what you will be good at. It is easy to mistake the branches for the root and inverse the correct order of quality work.
Gym work these days is used to negate poor technique as opposed to support it. Keeping on repeating a skill without any variability, especially overloading it – I am sure this will ultimately lead to failure in learning a new skill.

Movements must have a degree of freedom to promote learning and progression. To put it different – there must be levels of chaos or space for the central nervous system to self-organize movement, to reach a certain goal.

The common modern mantra – “perfect practice makes perfect performance” is not realistic. In reality though, movement is improved not by exploring its core (perfect technique), but by exploring its limits (where quality breaks down). There are to many young football players only training on playing football.
Monotony over time always results in problems/injuries. We do not want to be fragile. But actually not only robust either. We want to become anti-fragile. That capacaty not only endures stress. It becomes stronger and better by it.

The implication is that play – in any form – because of its unpredictable yet “low-risk-of-injury” nature serves as the perfect context to develop skill and quality.
The same is true of nature. Because of its unpredictability – we train our skill in adaptation and meet the boundaries in our own movement quality there.

So. Let´s go out and play!




Upp- & Ned – September

Höstens tema är Upp- & Ned. Målet är vägen som leder till handstående, då den är kantad med superbra rörlighetsträning, stabilitet, core, hållning och bygger en utmärkt självuppfattning om den egna kroppen och dess position i rummet. Oavsett var vi individuellt landar så är det något att sträva efter och de färdigheter vi får på vägen skapar en starkare, robustare och mer rörlig kropp. På våra pass har vi alltid olika delar i form av par-/gruppmoment, koordination-/reaktionsövningar, nedvarvning, intervall, smidighetsträning med isometrisk och dynamisk belastning. Det vi gör inomhus applicerar vi i naturen. Inomhussäsongen lämpar sig ypperligt för utveckling av nya färdigheter och förfining av vår rörelse då den sker i en relativt säker, plan, platt och tillslipad miljö.

Har du lust att prova?

Varmt Välkommen på ett par Prova-på-pass!

Ap-boll & ”mini-loops”

Några korta klipp från rörelseträning under augusti.
Ap-bollsträning samt ”mini-loops”. Dessa ”loopar” är små delar i naturen – en sten, en gren etc – där platsen bjuder in till mer eller mindre utmanande rörelser. Att dela upp träning i sådana mini-partier gör att i princip alla kan hitt sådana platser. Det gör också att vi fokuserar mer på tekniskt utförande, får tillfälle att repetera samma sak många gånger så att den sätter sig motoriskt samt att skaderisken är minimal då hastighet, belastning och höjd sällan blir speciellt stor. Här var det en större sten som erbjöd en utmärkt svettig halvtimma.

Nu är det bara två ordinarie uteträningar kvar denna termin. Därefter kör vi inomhus med mer fokus åp teknik, korrigering och utveckling av nya förmågor i en lite mer kontrollerad omgivning (med mattor, platt golv etc).
Det är dock ute vi vill testa, experimentera, applicera och utöka våra rörelse mönster på ett kvalitativt sätt!

Evotraining Urskog

Stort tack för en vacker och givande dag i urskogen.
Smidighet, rull, fall över stock och sten, balans, höftgångjärnsträning, kryp, sinnesmeditation för naturkontakt & inte minst god gemenskap i det oväntat goda vädret!

Fint jobbat ”the tribe” – Lena, Magdalena, Lisa, Petra & Stephen!

Nästa omgång i juni spenderar vi i Eklandskapet med alla fantastiska möjligheter till vertikalt arbete i hundraåriga ekar och öppna marker.

Neurovetenskap – Lek som katalysator för utveckling.

 

Lek.
Märkligt hur detta kommer allt längre och längre bort i vår kultur. Snart är det skrönor om hur de gjorde förr.
Återigen visar det ett hur vilsna vi är i vår tillvaro som däggdjur och mänskliga innevånare i habitatet Jorden. Hur vi lägger allt kunskapsfokus på extern teknik och knappt vet något om våra egna verkliga behov som är avgörande för psykologiska, fysiologiska och sociala mognadsprocesser.
 
Definitionen av barns lek är enklast att inse om man inser vad det INTE är. Det är inte regelstyrd idrott. Det öppet för spontanitet och förändring. Det är en plats fri från den vuxna världens åsikter, och pekpinnar. Framför allt är det en plats av upplevd tidlöshet och frånvaron av prestation. Med det sagt är det inte lätt. De flesta vuxna kan inte leka idag. De vet inte hur man gör då det nästan alltid blir tävling (vilket i kan ingå i beskrivningen ovan men som ett delmoment, inte ett syfte).
 
Neurobiologi, evolutionsbiologi och utvecklingspsykologi har för länge sedan klarlagt behovet och den vitala roll som lek har.
Bara det faktum att de flesta rynkar lite på näsan och tänker att lek är tidsfördriv och ”onyttigt” visar på hur djupt rotat okunskapen är i vår kultur och vilken ”lathet och tidslöseri” det representerar.
 
Lek & ”Rough Housing” är en av grundbultarna i Evotraining. När vuxna går in i detta ”mindset” och den spontanitet det innebär händer något fantastiskt. De börjar utföra sådant de för några minuter sedan sa var helt omöjligt. De rör sig bättre, spontanare, mer naturligt. Tiden går snabbt…ja försvinner, därför att fokuset är totalt. Trots att pulsen stiger och det kan vara ganska tufft fysiskt så hörs inget gnäll. Tvärtom hörs skratt och med leende på läpparna ligger man i pulsnivåer som annars skulle frambringa rynkor i pannan ute i spåret eller på gymmet. De får bättre spatial närvaro och ser i ett bredare fält vilket gör att de använder MER av de förmågor som ivrigt egentligen ligger väntandes inom oss.
Framför allt väcker det den lust och glädje som finns i rörelse inte minst tillsammans med andra. Om den lusten finns så hamnar rörelse högt upp på livets prioreteringslista. I motsats till de 70% av gymkortsinnehavarna som aldrig är på gymmet. Vi behöver inte diskutera de 30% som är där då de uppenbarligen hittat ”sin grej”, men en bransch som till stor del bygger på intäkter från kunder som aldrig nyttjar tjänsterna de betalar för….ja det är unikt och smart affärsmässigt. På ett individuellt plan är det ett slöseri och något som inte kommer leda till den förändring man så längtar efter.
 
Det som framför allt minskar idag är små barns lek. Detta har enormt negativ effekt på sund motståndskraft, motorik, social förmåga, psykisk hälsa, problemlösning och rena fysiologiska/neurologiska responser som är vitala för vår överlevnad som art. Denna patologi är inte något som ”kommer att hända”. Den ät redan här, och vi förvärrar den mångfalt då vi ökar skol- och prestationskrav i unga åldrar. Vi försöker lösa avtagande kunskapsnivåer i vuxen ålder med mer fokus på vänster hjärnhalva, tidsbestämda scheman och regler i början av livet. Det gör sig bara inte. Inte på något plan, vare sig vi vill eller inte. Det är omöjligt. Däremot kostar det. Kvittot? Slå upp ögonen och läs om ungdomshälsa, tja även vuxnas hälsa idag.
 
Vi sätter stopp för sådant som av naturen går av sig självt och ger avstamp för oss att fungera som vuxna Homo Sapiens.
Med den värld vi idag lever i och delvis har skapat behöver vi inte mindre lek. Vi behöver mer.