SOLA – Scandinavian Outdoor Learning Academy
Under snart tre kvartal har jag tillsammans med kollegor inom Outdoor Learning, pedagogik och friluftsteknik mm arbetat med att skapa ett nätverk för befrämjandet av utomhusvistelse och naturkontakt. Helt oavsett om det gäller barn och ungdomar, vuxna eller äldre är detta både en rättighet och ett ursprungligt behov.
Det som drivit på min egen entusiasm i denna fråga är framförallt när jag ser hur illa ställt det på kort tid blivit inom barnomsorg och skola, vilket på vissa håll (och tyvärr inte så få som man önskar) liknar barnförvaring. Detta fortsätter och oavsett om skolor fungerar bra eller dåligt är den genomgående trenden allt sämre. Någonstans mellan var tredje och varannan gymnasieelev klarar inte av att gå ut med ett slutbetyg.
Detta i sin tur medför att universitet och högskolor sänker sina intagningskrav och får ägna tid och resurser att på extra tid undervisa på gymnasial nivå. Detta är alltså en genomgående röd tråd, och då har vi inte ens talat om vad för kompetens och beredskap man ar för att komma ut på en arbetsmarknad. Görs inget här kommer resultatet bli enorma kostnad kunskapsmässigt, socialt och hälsomässigt. Det går fort!
Strategin hitintills är att hälla allt mer resurser och pengar på problemet i tron om att det ska lösa sig. Som bekant kan man inte lösa ett problem genom samma sätt som vilket det uppstod igenom.
Faktum är att all forskning pekar på barns tidiga fria lek i utomhus och i naturnära miljöer som grogrunden för en fortsatt hälsosam utveckling motoriskt, kognitivt, socialt, emotionellt och psykologiskt. Lek är inte bara tidsfördriv, det är en förutsättning för fortsatt utveckling. Lek är heller inte idrott.
Jag har otrolig tur som kan omge mig med kollegor med både forskningsmässiga och praktiska meriter som inte går av för hackor och känner att jag lär mig mycket i detta sammanhang av ”de äldre”.
EVOtraining kommer vara en aktiv ingrediens i den här organisationens göranden, inte minst för att förebygga den ”rörelseanalfabetism” och ”bubbelplast-tillvaro” som på kort tid uppstått omkring många barn av idag.
Grit har vi inget bra ord för i det svenska språket idag. Det närmaste vi kommer är väl ”jävlar anamma”, vilket är vad det egentligen handlar om. Det fina med ökad naturvistelse ökar graden av ”grit” men även graden av återhämtning och nedvarvning. Naturen är en ”normaliserare” som utan att vi direkt lägger märke till det återställer många av våra interna system då de synkas i kontakt med de yttre.
Det är ju så snyggt så man nästan dör 🙂
Men tyvärr verkar dessa lösningar för ”enkla” för många, inte minst för de som sitter på samhällelig auktoritet och ekonomiska styrmedel.
Min kontring på det är – ”om det nu är så enkelt, varför gör så få det i sådana fall?”
Konsten är att leda in och bjuda in i denna riktning ifrån en verklighet som är strikt tidsstyrd, certifierad, kortsiktig (vad vi än låtsas så har vi faktiskt ännu inte ändrat på någonting på riktigt) och ängsligt för vad andra ska tycka och tro.
Det är här i vår utmaning ligger.
För den som är intresserad så går det fint att besöka organisationens hemsida här:
