Det finns numera något som kallas växtblindhet. Åkomman hamnar i samma raster som det Richard Louv kallar ”Nature Defificiency Disorder” vilklet är än följd av brist på vitamin N (Natur). Alltfler forskare inom medicin, psykologi, beteendevetenskap, neurofysiologi mm börjar tala på liknande sätt. Att den pandemi vi verkligen borde vara oroliga för är den som kommer smygande under ytan över längre tid. Ett sådant faktum att det varje år dör 300 personer i Sverige på grund av luftutsläpp (primärt från stadstrafik) och att det i de riktigt stora urbana områdena globalt är, och kommer vara, en formlig epidemi av fr a lungcancer borde resultera i resoluta åtgärder.
Över 90% av världens befolkning bor i områden där luftföroreningarna klart överstiger gränsvärden satta av WHO. Med FN’s 17 globala mål (som initialt verkar som ett allmänt gott, men under ytan tveklöst handlar om andra saker och har andra drivkrafter än hållbarhet och kommer resultera i en en total globaliserad urbanisering) kommer denna siffra ligga mycket nära 100%. Detta har mycket lite med CO2 att göra. Förvisso är många utsläpp knutna till fossila bränslen, men också i tillverkningen av de nya miljövänliga alternativen finns stora utmaningar. Det stora problemet är agendan som redan är satt och som de flesta av oss inte reflekterar över då det är den värld vi tar för ”verklig”.
Det är i denna kontext djupare naturkontakt, evolutionsbiologisk kunskap och verkliga relationer till oss själva, varandra och vårt habitat spelar roll. Kunskap, reflektion och medvetna val skapar handlingsburenhet och förändring, inte aktivism.
Har man inte sett ”Giftet i luften” så finns den fortfarande på SVT Play:
De blir tydligt hur vår människoskapade och fragmentariskt artificiellt uppdelade värld får oönskade ”bieffekter”. Fatala sådana. Mycket beror på vattentäta skott mellan de olika delana i det moderna livet och att åtgärderna för att ”rätta till” dessa bieffekter i sig sker i lika vattentäta skott. OM vi nu ska på bo i extremt människotäta städer så skulle stadsplanerare, forskare inom hälsa, miljö, biologi, evolutionsbiologi, beteendevetenskap, psykologi behöva arbeta tillsammans. Det kommer aldrig att ske, och orsakerna där är många.
Vad vi däremot kan göra är att slå ett öga på hur människan under hundratusentals år levt livet här på jorden. Det innebär inte att vi kan eller ska gå tillbaka i tiden. Men det finns onekligen vissa ”sanningar” som är hårt knutet till vår fysiologi, vår hjärna och nervsystem, vår sociala samvaro, vårt obligatoriska behov av den jord vi lever på och av, den luft vi andas och de andra djurarter som vi står i ytterst komplext och oöversiktligt samband med. Denna kunskap går att finna i det som (idag osexigt) går under namnet Traditioner. Alla traditioner är inte av godo, men blickar vi tillbaka på de kulturer (som till del ännu finns idag) i vilka människor fungerar optimalt så går det att extrahera några gemensamma nämnare, och det oavsett var på jordklotet de finns.
Här följer en artikel på temat ”växtblindhet” från Ekolådans veckobrev skrivet av Anette Dieng:
”Jag har sett samma sak när jag undervisar biologistudenter på Göteborgs universitet”, berättar Bente Eriksen. ”Många av dem känner inte ens till våra vanligaste svenska träd vid kursstarten.”
Med ögon känsliga för grönt
Många lever med och nära naturen, andra lägger knappt ens märke till den. Anette Dieng skriver om fenomenet växtblindhet.
Stadsbornas intresse för att vistas ute i naturen har ökat markant den här våren. I en tid då vi uppmanas hålla avstånd till varandra, ser många skogen som en säker plats för både aktivitet och återhämtning. En som hoppas att det intresset ska hålla i sig är Bente Eriksen, föreståndare för Botaniska trädgården i Lund.
”Urbaniseringen har bidragit till att folk i städerna har tappat kontakten med naturen, så till den grad att många knappt lägger märke till den längre. Fenomenet kallas växtblindhet och kännetecknas av en oförmåga att se och uppskatta växterna vi har omkring oss.”
Det var i slutet av 1990-talet som de amerikanska biologerna och naturvetarna James Wandersee och Elisabeth Schussler introducerade begreppet efter att ha uppmärksammat bristande växtkunskaper bland barnen i landet. Barnen visste en del om djuren i närmiljön, men nästan ingenting om växter
”Jag har sett samma sak när jag undervisar biologistudenter på Göteborgs universitet”, berättar Bente Eriksen. ”Många av dem känner inte ens till våra vanligaste svenska träd vid kursstarten.”
Att växter inte fångar vårt intresse på samma sätt som djur har många förklaringar menar Bente Eriksen och nämner några.
”Vi tenderar att lägga märke till djur i första hand, eftersom de liknar oss. Växterna som står still, växer tätt, ofta har samma färg och inte heller utgör något direkt hot mot oss, verkar vår hjärna klumpa ihop och filtrera bort som mindre viktiga. Våra vitt skilda sätt att kommunicera på bidrar också till att vi inte ser, hör och förstår varandra.”
Växtblindhet inbegriper också okunskap om vilken betydelse växter har för livet på jorden.
”Många vet nog innerst inne om att det finns något som heter kretslopp i naturen. Men hur det hänger ihop med den egna växtkunskapen kanske folk inte ser. Jag menar inte att alla måste bli experter och disputera i botanik. Jag tycker bara att det är viktigt att vi öppnar upp för växternas behov av vår respekt och omtanke. Vi vet egentligen väldigt lite om vilken roll de olika växterna spelar i den ekologiska väven, vi har inte ens upptäckt alla växter än. Men en sak vet vi säkert och det är att vi inte kan existera utan dem. Förutom det livsviktiga syret får vi vår mat, medicin, kläder, energi och mycket annat från växtriket.”
Och till sist några råd till den som vill förhindra växtblindhet.
”Börja med att ta en noggrannare titt i ditt närområde”, tipsar Bente Eriksen.
”Böj dig ner och se att det är skillnad på en växt och en annan. Den nya nordiska floran (Bonnier Fakta) med målade bilder, korta texter och utbredningskartor kan vara till hjälp på din exkursion. Vill du gå tillsammans med andra vetgiriga erbjuder botaniska trädgårdar runt om i landet en rad spännande program. Men framför allt, väck barnens intresse för växter, skapa positiva naturminnen tillsammans och låt er förundras över det fantastiska liv som växterna utgör.”
evotrain.wordpress.com 