Leken – Naturkontakt – Friluftsliv – Naturlig Rörelse

Friluftsliv är något de flesta människor förknippar med färdighet och hurtighet. Detta hänger samman med idrottens starka inflytande som fostrande och hälsobefrämjande metod under1900-talet i Sverige.

Men friluftsliv är lika mycket skapande, lärande, förståelse och anpassningsförmåga. Vi lär genom hjärta, huvud och händer. När vi kombinerar dessa når vi kännskap om oss själva, andra och naturen.

Fågelsången, vinden, molnets skrift på himlen är vi längre inte tränade att tyda.

Vi möts dagligen av förstorade intryck och upplevelser i form av reklam, motorljud, radio- tv- och dator, rött ljus – stå still, grönt ljus – gå. Intryck som vi måste värja oss för, vi skulle bli tokiga om vi tog in alla på samma gång. Vi tränar oss i att INTE höra motorbullret. Att INTE se alltet och nyanserna till förmån för det någon annan från början bestämt att vi ska se. Att LÄRA på ett visst sätt, även om det finns en myriad kreativa vägar till bildning och lärande.

Det krävs en gäst från landet som påminner oss om att det där bakgrundsbruset finns där hela tiden. På samma vis kan urbana människor ha svårt att sova i naturen i början då det ‘är för tyst’.

Friluftsliv och naturkontakt är en lek. En lek måste man låta sig uppslukas av för att den ska bli intressant. Man kan inte ställa sig utanför utan måste helhjärtat deltaga i den. På det sättet är leken allvarligt menad. I leken lever man i ett annat tidsmedvetande än det vanliga.

Det vi möter i naturen är alltsammans annorlunda och nytt. Det finns inget alldagligt. Varje träd, blad och grässtrå har en egen form så också människor vi möter. Det krävs fantasi för att leva i en sådan värld. Fantasin kan vi leka med när vi hittar på historier som bara är roliga att lyssna på.

Det är genom fantasin som man ser hur man kan lösa problem man aldrig tidigare mött. Friluftslivet, naturkontakten ställer just det kravet.

Vi behöver sätta upp lägret på en plats som vi aldrig tidigare har varit på, göra en maträtt av vad vi har kvar, lösa en konflikt i gruppen, röra oss på ett nytt, effektivt och säkert sätt och kunna berätta en rolig historia.

Eskimån som tänkte forma en figur av ben, vände och vred på benbiten för att se efter vad det var för en figur som fanns i benbiten. Han hittade inte på, han använde fantasin. Och till slut såg han isbjörnen som hela tiden fanns är inne i benbiten.

Om man begränsar sin fantasi så begränsar man alla dom möjligheter som finns att se.

Detta är anledningen till att vi så långt det går väljer att röra på oss och träna i naturen.

Egen text blandad med utdrag från Roger Isbergs underbara bok ‘Färd’.

Aktivera och träna upp dina sinnen

Detta handlar inte om regelrätt meditation, utan om att aktivera och använda dina sinnesorgan optimalt. Den moderna vardagen som vi har skapat gör att vi lätt ”fastnar” i vissa lägen och detta är ett effektivt sätt att motverka den sinnesmässiga monotoni vi utsätter oss för i dag.

Hos människan är synen det dominerande sinnet. Under hundratusentals år har vi utvecklat synen på ett unikt sätt. Vi är designade för att upptäcka subtil rörelse i panoramiskt seende för att sedan kunna skifta till fokus-seende i detalj. Ögonens position i huvudet – riktade framåt – indikerar också att vi förutom att samla växtlighet dessutom är anpassade för jakt.
Vårt dominanta synsinne blir också lätt vår svaga länk i en tid då vi idag i princip matas med viss typ av syn-stimuli 24/7.
Panoramiskt seende och detaljfokus aktiverar olika delar av vår hjärna och nervsystem som svarar mot avslappning/lugn å ena sidan samt beredskap/stress å andra sidan.
Vi kommer därför börja denna resa i sinnena med ögonen.

Börja med att hitta en plats att sitta på . Med fördel utomhus. Det går fint på farstutrappen. Ju längre bort du väljer din plats, desto troligare är det att annat kommer ivägen för din övning. Keep it simple.
Prova att göra övningen i åtminstone 10 minuter dagligen. Du kommer efterhand lägga till ett sinne för att expandera din upplevelse och erfarenhet av den plats du just nu befinner dig på.
Observera att detta inte har något med ”New Age” att göra. Tvärtom är det ”Old Age”. Spårare, jägare och naturfolk har alla betydligt mer vässade sinnen än den urbana människan. Om något kan kallas för optimal närvaro så är det detta.

Lycka till!

Steg 1: Synsinnet – bli en uggla

owl

Från tidig ålder har vi vant oss att ha ett relativt snävt synfält. Att läsa ord på en sida eller skärm skapar en typ av tunnelseende. Näthinnans synceller – ljuskänsliga Stavar och färg-/detaljkänsliga Tappar – får i den monotona tillvaron inte tillräcklig träning och stimuli. Du kommer troligen ha lätt att glida in i ditt ”normala” fokus i början, men kom ihåg att träning ger färdighet! Med tiden kommer du upptäcka att ditt synfält faktiskt expanderar och du upptäcker mer i den verklighet där du befinner dig.

Ugglor har utvecklat så pass stora och kraftfulla ögon att de faktiskt har växt ut ur ögonhålorna. De kan inte röra ögonen separat då de liksom är ”fastlimmade” i ögonhålan. Ugglor har fantastisk syn och kan upptäcka presumtiva byten även i totalt mörker.

I stillhet upptäcker du rörelse

Tänk dig nu att du är en uggla. Du sitter blick stilla och ser rakt fram. Genom att vara helt stilla kan ugglan lättare upptäcka minsta rörelse där ute i terrängen. Du är vaksam och avslappnad.
Föreställ dig att dina ögon är så pass stora att du inte kan röra dem. De sitter fast där, tittandes precis rakt fram. Så för att se på eller fokusera på någonting måste du röra hela huvudet så att ögonen riktas mot föremålet för fokus.

Se nu rakt framåt åt det håll du är vänd. Välj en punkt framför dig att träna på. Fokusera på punkten utan att röra ögonen. Håll nu den punkten som ditt centrala fokus. Om blicken vandrar iväg, så ta den tillbaka till den här punkten. Återgå alltid till denna fasta fokuspunkt.

Lägg nu märke till – utan att röra ögonen! – att du också kan se delar av marken/golvet mellan dig och punkten. Utan att ta blicken från punkten så kan du också se delar av himlen/taket. Du kan se allt det här – marken, himlen och punkten samtidigt då du nu använder ditt periferiseende.

Fortsätt nu utvidga ditt panoramiska seende genom att lägga till det du kan se längst bort i synfältet till vänster och höger. Rör inte ögonen från punkten!
Du kan se alla dessa fem samtidigt – din fokuspunkt, marken, himlen, längst ut åt vänster och längst ut åt höger.

Om du upptäcker rörelse så registrera den men fortsätt ha detta syn-fokus. Rör inte blicken. Registrera och låt det passera.

Öva i stillhet åtminstone 10 minuter.

Detta är ”Uggle-ögon”.