Längtan till Landet

En fin Valborg tillönskas er alla!
Människans primala instinkt och behov att samlas omkring elden ska lämnas därhän denna gång, men vad passar väl bättre (även anknutet till föregående inlägg) än ”Längtan till Landet” (eller Vintern rasat.. som många känner den). Kanske är det så att om vi enbart hört den så har vi inte helt lyssnat och smakat på orden. Ta det tillfället i akt nu. Det är en fin och relevant text, skriven av Herman Sätherberg år 1839.
Vintern rasat ut bland våra fjällar,
Drivans blommor smälta ner och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
Solen kysser liv i skog och sjö.

Snart är sommarn här i purpurvågor,
Guldbelagda, azurskiftande
Ligga ängarne i dagens lågor,
Och i lunden dansa källorne.

Snart är sommarn här i purpurvågor,
Guldbelagda, azurskiftande
Ligga ängarne i dagens lågor,
Och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
Ut till landet, ut till fåglarne,
Att jag älskar dem, till björk och lindar,
Sjö och berg, jag vill dem återse,

Se dem än som i min barndoms stunder
Följa bäckens dans till klarnad sjö,
Trastens sång i furuskogens lunder,
Vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Se dem än som i min barndoms stunder
Följa bäckens dans till klarnad sjö,
Trastens sång i furuskogens lunder,
Vattenfågelns lek kring fjärd och ö.