Populism, politisering och evolution

 

”Den som inte har något perspektiv bakåt i tiden, kommer få det svårt att skapa sig en bild av framtiden”

 

Känslor, kränkthet och förnuft

Hur faktiska samband mellan hormoner, hälsa och beteende år 2019 kan vara dramatiskt, ja till och med kränkande, övergår mitt förstånd. Efter att stött på patrull vid en föreläsning där vi lade ut kontexten för sambandet mellan fysisk och psykisk ohälsa uppstod en situation där en av deltagarna i publiken på allvar menade att hormonerna östrogen, testosteron, oxytocin, adrenalin och kortisol ska decimeras till ”oviktiga” eller helt underordnade miljö och nutida förtryckande sociala strukturer. Sålunda finner jag det nödvändigt med en uppfräschare i grundläggande humanbiologi med länk till beteende, utvecklingspsykologi och evolution.

Professor Emeritus Göran Burenhult – som skrivit ovan länkade artikel i tidskriften ”Medicinsk Access” – har ett tvärvetenskapligt och mycket långsiktigt perspektiv på människoartens hälsa och beteende. Tillsammans med andra forskare inom olika områden har han under decennier funnit gemensamma nämnare och markörer som påverkar det mänskliga livet. Göran är dessutom den enda jag känner som faktiskt levt med ursprungskulturer i deras naturliga miljöer. Han är en av de mest kunniga och icke- fördomsfulla människor jag träffat. Trots det utmålas han inte sällan som en bakåtsträvande och fördomsfull person. Vad beror det på?
Kan det ha mer med den tidsanda och kontext vi just nu befinner oss i? Kan det ha med den indirekta kritiska hållning mot dagens välfärdssystem som dessa fakta bidrar till?
Hur som helst – det viktiga här är nog förståelsen att allting kostar något. Konsekvenstänk.
Välfärdsproblem beror inte på någonting annat än de moderna livsstilsmönster vi vant oss vid. För mycket välfärd så att säga på bekostnad av långsiktig hälsa och utveckling.

En del av detta är kontroversiellt idag. Märkligt nog, eftersom vi tillskriver oss som den mest frigjorda och självförverkligande av alla civilisationer som någonsin funnits. Och visst är det så att man är sig själv närmast, men frågan är om vi någonsin varit så historielösa och upptagna – läs distraherade – av abstraktioner och trivia som idag.
Detta stjäl mycket av den värdefulla bandbredd vi är utrustade med i hjärnkapacitet och sinnesnärvaro.

När sådant som vi idag faktiskt vet, och är befäst kunskap,  utmålas som fördomsfullt och ”fel” blir terrängen helt öppen för enskilda tycken och smaker. Det blir en massa åsikter som blandas ihop och presenteras som fakta. Speciellt tydligt hörs nu de som skriker högst, och vanligtvis inte har så mycket att tillföra kunskapsmässigt.
Människor får naturligtvis tycka och tro vad de vill, men när basala fakta utmålas som osanna och dessa influenser når djup in i landets högre utbildningsväsen blir jag mycket tveksam till hur det ska gå framöver för vår art, och vårt hem Jorden.
Kreativitet och innovation bygger på en fast grund av förståelse hur världen och vi själva är beskaffade.

Etablerad kunskap och erfarenhet kombinerat med ny teknik och innovation har under hela mänsklighetens historia varit framgångskonceptet. Detta är i modern tid brutet då vi på många sätt helt förlorat kontakt med, och ofta förkastat, det ”traditionella”.

Kritik av normen på bekostnad av kunskap

Normkritik vurmas det för idag. För att överhuvudtaget kunna vara kritisk behövs dock en god kunskap om ”normen”. Om det så är att vara väl insatt i ett ämne eller ha gott om erfarenheter. När detta saknas lämnas fältet istället öppet för populism och medialt känsliga intresseströmningar. Idag klär detta sig inte sällan i aktivistisk och revolutionär bonad.

Ett gott exempel på god tillämpning av denna typ av kritik är då jag själv studerade historia på universitetet.
Första kursen innebar att plöja det existerande och etablerade, ex ”History of World Societies” mm. Det är den ”gängse” accepterade historian. När vi har kunskap om den kommer således steg två.
Där lärde man sig forskningsmetodik, statistik, logik, kritik, olika forskningsinriktningar i historiesyn mm. Med dessa verktyg – för normkritik är just ett verktyg, inte en religion eller en egen vetenskap – kan man dissekera den ”kropp av kunskap” som den aktuella historiesynen har och som man tillskansade sig i första steget.
Idag läggs mycket fokus på vilken pedagogik och metod som används på bekostnad av den ämnes- och fackkunskap som ska förmedlas och läras ut. Även så på basal nivå.   Detta mynnar allt som oftast ut i okunskap och fokus på känslor och åsikter, vilket är ett misstag om det ersätter kunskap. Inte minst på landets högsta lärosäten syns detta i ständigt sänkta antagnings- (förkunskaps)krav.

Vi tenderar att se oss själva och vår tid som kronan på verket i människans historia.  Som att evolutionen slutade med den moderna människan. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Tvärtom är det viktigt att förstå att vi själva i detta nu högst aktivt bidrar till vår arts utveckling eller undergång.
När man försöker visa på kulturer som inte alls kämpar med de moderna samhällsproblem vi själva har kommer omedelbart en skara fäktandes till försvar med antingen rena fördomar mot traditionella kulturer, eller argument på ”dagis-nivå” som uppenbart ska slå an emotionellt om att livet förr var eländes elände, vi dog i barnsäng och svalt var dag.  Det är varken sant, innovativt eller kreativt. Förr hade vi tveklöst andra vardagsproblem, men vi blev inte sjuka av vår egen livsstil.

Min uppfattning till denna försvarsiver är att vårt dagliga välfärdsliv har visat sig skapa mycket kostsam individuell, miljömässig och social ohälsa. För att undvika den måste vi göra annorlunda och därmed ändra, ja kanske överge, vissa av våra moderna vanor. Eftersom det moderna sättet alltid innebär kortsiktig gratifikation på bekostnad av långsiktig hälsa, blir detta jobbigt. Att just JAG ska ändra på mitt vardagliga liv. Att just VI ska ändra på de dogmer som bygger upp det ”välfärdssamhälle” och bekvämligheter som många uppenbart far illa av.
Barnomsorg och skola är ett mycket tydligt exempel. Egentligen handlar ju inte barnomsorg om barnen. Det hela bygger istället på tanken om ett yrkesmässigt självförverkligande och det viktigaste i det moderna livet – pensionen. Att arbeta (skattebidra) en livstid för att kassera ut belöningen kan inte undgått någon som den viktigaste enskilda belöningen i livet. Det är helt riktigt – tror vi på den idén så finns knappast något viktigare för att trygga vår ålderdom.
Men det kostar annat. I trygghetens, jämställdhetens och solidaritetens namn.

Barn & familj

Många av de tidiga processer som sker – eller borde ske – i barndomen har stor betydelse för barnet och senare den vuxnes utveckling. Detta gäller fysiologiskt, psykologisk och känslomässigt. Allt ifrån modersmjölkens innehåll till fysisk närhet och beröring spelar roll. Stor roll. Små kursändringar i början ger stora skillnader senare.
Just detta är minerad terräng och ibland mycket känsligt att beröra då tron att man skuldbelägger föräldrar är stor. Tvärtom är det väl så att det här är viktig information att ha som förälder…

När vi alltför tidigt ersätter den trygghet och närvaro som familj och föräldrar utgör med skola, pedagogik, skärmtid, allt för stora grupperingar, orimliga prestationskrav och på vissa håll 50 timmars veckor på förskolor… ja då kostar det något. Något i barns hälsa och utveckling. Något i familjens sammanhållning. Någonting i de relationer som där ingår. Något som kommer kosta mycket att reparera framöver, om det ens går. När lösningen är att backa bandet och gå tillbaka till förhållningssätt som faktiskt fungerade bättre enligt den fysiologiska beskaffenhet vi har som art så ses det som omöjligt.
Det vore regression.
Istället kommer nya reformer och omorganisationer som bygger på ett redan dysfunktionellt system.
Det går att göra annorlunda och det är i denna kontext som historisk, biologisk och beteendemässig kunskap om vår egen art skulle kunna utgöra en viktig byggsten.

Få biologiska skeenden sker av en slump. Att vi inte har djupare kunskap om dem beror i hög grad på att vi har en fragmenterad vetenskap som skapar expertis på en rad områden, vilket naturligt är en god sak då vi vill undersöka saker i detalj. Däremot kostar detaljfokus, och vi får betala den notan i brister av förståelse och applikation av integration, samband och systemproblem. Detta är en röd tråd och gäller så väl socialt, som individuellt. Ett klassiskt exempel är ju att skilja på den fysiska kroppen och psyket – vilket ju de flesta inser är en fabrikation men än idag en verksamhetsmässig verklighet inom sjukvården.

Trots att vetenskapen inom kognition, hälsa och utvecklingspsykologi pekar på att vi faktiskt INTE är gjorda för ett tidigt inträde i det som idag representeras av den allmänna barnomsorgen sker inga försök att ändra detta. Tvärtom.
Naturligtvis, eftersom hela det existerande samhällssystemet bygger på två fantasifoster;
Kontinuerlig tillväxt och ständigt ökande konsumtion.
Så länge vi inte lämnar denna illusion spelar diverse miljömärkningar och byten mellan olika produkter mindre roll.

Kultur och relationer

Vad en kultur är går att diskutera. Ett av de mer praktiska sätten att se på begreppet är vad en kultur gör med de individer som ingår i den.
Vår samtid ter sig allt blekare vid den anblicken. Gör vi ingenting så kommer ingenting att hända.
Det hela handlar mycket om relationer.
Man kan likna relationer vid rep mellan människor, natur och ting. Kvalitativa relationer kräver tid. Tid och engagemang skapar tjocka rep. Ett av de tjockaste repen idag har vi till vår mobiltelefon. Det är lätt att mäta den skärmtiden i förhållande till annat. Ett av de tunnare repen har vi mellan familjemedlemmar och mellan människa och natur. Krasst men sant.
Det behöver ändras.
Man skadar inte det man har en sund relation till. Vare sig det är naturen, mig själv, medmänniskor, andra djur eller ting. Har jag ingen relation till skogen så spelar det ju ingen roll om någon hugger ned den eller förstör marken. Risken är också uppenbar att jag drar mig undan med ursäkter istället för att hjälpa någon i nöd om jag har små tunna relationsband till min omvärld.
Uppenbart har vi idag mer att önska på relationsstadiet idag. Även där har vi kanske satsat mer på kvantitet än djupgående kvalitet då den senare gör sig svårare att mäta i siffror och värden. Kanske behöver vi en annan måttstock? Ja, en annan spelplan helt enkelt. Måhända finns det något att hämta hos kulturer som inte har de samhälls- och välfärdsproblem vi har idag.?
Men då måste vi ju lyssna.
Lyssna istället för att leva i tron av att ha de färdiga lösningarna som hela tiden ska implementeras på andra.

Räkna baklänges

Som tidigare sagts går det att utröna vad en kultur är genom att se vad den gör med människorna som ingår i den. Då får man räkna baklänges. Vi har ett ”kvitto” som är summan och nuläget i kulturen. Därifrån kan vi systematiskt stega bakåt och syna de samhälleliga och individuella lösningarna på livet. I detta arbete kan vi stöta på patrull då det kanske krockar eller kommer i konflikt med sådant vi är lärda eller uppfostrade i. Ta tillfället i akt – öppna sinnet och se det från ett större perspektiv och att inte allt är bättre nu. Det var inte heller entydigt bättre förr. Med modern teknik tillsammans med traditionell kunskap om hur andra kulturer gör och hur vi själva historisk har ordnat våra liv skulle vi kunna undgå mycket onödigt ont i framtiden.

God och tankeväckande läsning önskas dig!

 

 

Annonser