What are you doing?!


Here is something I pondered a bit about during the Holidays. Maybe it is primarily for the ones of you who are coaching or teaching, but I do think it is of value for everyone. Perhaps this was highlighted right now because I am in a process working with pre-school teachers, human physical and emotional development and children. And today the trend is to treat children as small adults, robbing them on their human right of development as set out by evolution. If we do not grasp this, I think we should be ashamed.

Basically I think it is important (as adults) that we are aware of why we are doing something, and what we do to sort out how we are doing it. Else we are just useful idiots spending energy and time on something that is of no use to anyone.

Perhaps the need to problematize these issues comes out of a – quite new – way of dealing with reality. Humans have very fast become a predominant cerebral being. Things that are essentially material and physical by nature, have become audio-visual activities that activates us cerebrally, but not in a sensory, embodied way anymore. This easily leads us to the idea that what we see other s do (ususally on digital media) is what we believe we want to be able to do. But we are not willing to seriously commit to the path leading towards those specific abilities we seem to long for.

The trick to get there is to engage in what you want to learn.  The distractions that hinder people are strange today. Before I start what I would like to endeavor upon, I will first get stronger, reduce weight, gain more energy, learn more intellectually….and bla bla bla. You know, those will be the excuses that stops you from what you actually want.

What if eagles, foxes or deer would reason like this. “Nah…can´t hunt today mate! Need to work on my stamina first ya know…” or “Oh deer!….no I cannot go out in the open looking like this. What will others think?! I will start my diet tomorrow. Seriously, I will!”

Education – Learning – Mastering
Having once moved on from a basic level, there is also a very common stress-related behavior in focusing on learning new things all the time.
That is a given road away from true quality. You will lack depth in your teachings because it does not come from the right place. Namely You.

This usually originates from a need of confirmation, or illusive need of authority or sometimes a distraction from something that in reality needs attention for possible change.
The point here is to work with what you have and already know. Do not wait until you gain more knowledge or certificates. In that way you will never truly own what you are performing or trying to teach others, it will merely be a copy of someone else’s instructions or ideas. The key here is “reflection”, and understanding you already have what it takes to carry on.
I am not against education, but most people I encountered throughout 30 years show a common discrepancy. If all those diplomas on the wall were interpreted into actual skill, they would be world champions in what they do. Continuous education and new courses are not a solution, it is a distraction from realization and stops you from tapping into your true capacity.

Time is limited – be aware of how you invest it.

We truly are a confused species at this point in time.
One solution to this, is to engage in something real.
Like moving your body in a way that makes it evolutionary happy!
Optimally together with others, we do need a tribe to belong to.

Human movement, movement quality & performance

Humans are bipedal. I have walked a million steps in my life, still that don´t make me an expert walker. Just mere repetition is not the trick.
“Practice does not make perfect – practice makes permanent”. Practice makes routines out of something that is strange or other to us initially.

Since I have been practicing and taught Martial Arts and Tai Chi Chuan for + 30 years by now, I will use that foundation as example, but it holds true for any area in which you succeed and master a skill.

Tai Chi Chuan is primarily a central nervous system dominant activity. It is a way of sorting out and refining the way (how and with what quality) you are carrying out certain actions, or non-actions. It is less to do with the muscles but more to do with the brain (sympathic/parasympathic) telling the body to exert maximum force behind a technique or relaxing under a grip. It is a twofold path where high sensitivity carries correct information to the brain, and the brain responds with the right quality and amount.

The implication of this, is that when/if the nervous system is busy with a lot of white noise (unnecessary and unimportant external/internal sensory/emotional stimuli/stress) it is difficult, yes – impossible to function and respond to the outside world in an optimal way.

It is important to realize this when practicing movements, whether it is Evotraining, martial arts or a sport activity.

Development of the central nervous system is ALL about motor learning – not structural reconstruction. This phase is NOT about bigger muscle or tissue robustness. That should be sorted out with conditioning. The point is about quality not quantity.

In Tai Chi Chuan this could, in a simple way, be translated as learing to use the body you have (muscles, bones, connective tissue, fat, skin, biogenome etc.) to do Tai Chi Chuan optimally.
Or in Evotraining – same prerequisites to move over an obstacle, crawl under a fallen tree, move silently in nature, flee from something dangerous – in an optimal way. ”Optimal” is usually related to the outcome. But one factor is effectiveness. That means to spend as little energy as possible, yet having a desired outcome. This is were training focssed primarily och calory counting or intensity fails. Wherever the central nervous system in concerened frequenzy rules. Not volume.

For motor learning to occur in an efficient and successful manner, repetition and practice are necessary to get better.
However – and this is very familiar to the Evotrainers out there – the quality not the quantity of the practice is the key. If activity leads to monotony and reducing motivation, learning will suffer.
Performance training requires variation and variability for motor learning and improvements in strength coordination to be successful. While there are some truth in it, the predominant 10 000 hours or repetition mindset has led to a generation of athletes simply performing closed movement chains, and repetitive drills without improvement. The crux is that drills can build skills, but if you stay within the “drill-box” they will not automatically improve your free performance. To apply, you NEED to play!


In turn this failure leads to a negative experience and opinion on technical drilling, and a shift towards more and more strength training to mask over poor technical modelling and performance.
This has a detrimental impact in itself and I am not a fan of “the gym whiteboard syndrome” dominating some sport- and wellness paradigms.
It is as simple as this – what you train is what you will be good at. It is easy to mistake the branches for the root and inverse the correct order of quality work.
Gym work these days is used to negate poor technique as opposed to support it. Keeping on repeating a skill without any variability, especially overloading it – I am sure this will ultimately lead to failure in learning a new skill.

Movements must have a degree of freedom to promote learning and progression. To put it different – there must be levels of chaos or space for the central nervous system to self-organize movement, to reach a certain goal.

The common modern mantra – “perfect practice makes perfect performance” is not realistic. In reality though, movement is improved not by exploring its core (perfect technique), but by exploring its limits (where quality breaks down). There are to many young football players only training on playing football.
Monotony over time always results in problems/injuries. We do not want to be fragile. But actually not only robust either. We want to become anti-fragile. That capacaty not only endures stress. It becomes stronger and better by it.

The implication is that play – in any form – because of its unpredictable yet “low-risk-of-injury” nature serves as the perfect context to develop skill and quality.
The same is true of nature. Because of its unpredictability – we train our skill in adaptation and meet the boundaries in our own movement quality there.

So. Let´s go out and play!




Evotraining i Trollegater!

Lördagen 15/8 träffades ett litet men gott gäng för ett pass i unika Trollegater. Fokus kom att vara på robust och mobil axel-skuldra, basal klättringsteknik och mindset samt avslitningsvis grottkryp och grillning.
Märkligt nog hade vi hela platsen helt för oss själva, lyxigt värre!

Tack alla inblandade för en riktigt fin och givande dag. Speciellt tack till Håkan Anderssons insats – vi ser fram emot fortsättning!

Leken – Naturkontakt – Friluftsliv – Naturlig Rörelse

Friluftsliv är något de flesta människor förknippar med färdighet och hurtighet. Detta hänger samman med idrottens starka inflytande som fostrande och hälsobefrämjande metod under1900-talet i Sverige.

Men friluftsliv är lika mycket skapande, lärande, förståelse och anpassningsförmåga. Vi lär genom hjärta, huvud och händer. När vi kombinerar dessa når vi kännskap om oss själva, andra och naturen.

Fågelsången, vinden, molnets skrift på himlen är vi längre inte tränade att tyda.

Vi möts dagligen av förstorade intryck och upplevelser i form av reklam, motorljud, radio- tv- och dator, rött ljus – stå still, grönt ljus – gå. Intryck som vi måste värja oss för, vi skulle bli tokiga om vi tog in alla på samma gång. Vi tränar oss i att INTE höra motorbullret. Att INTE se alltet och nyanserna till förmån för det någon annan från början bestämt att vi ska se. Att LÄRA på ett visst sätt, även om det finns en myriad kreativa vägar till bildning och lärande.

Det krävs en gäst från landet som påminner oss om att det där bakgrundsbruset finns där hela tiden. På samma vis kan urbana människor ha svårt att sova i naturen i början då det ‘är för tyst’.

Friluftsliv och naturkontakt är en lek. En lek måste man låta sig uppslukas av för att den ska bli intressant. Man kan inte ställa sig utanför utan måste helhjärtat deltaga i den. På det sättet är leken allvarligt menad. I leken lever man i ett annat tidsmedvetande än det vanliga.

Det vi möter i naturen är alltsammans annorlunda och nytt. Det finns inget alldagligt. Varje träd, blad och grässtrå har en egen form så också människor vi möter. Det krävs fantasi för att leva i en sådan värld. Fantasin kan vi leka med när vi hittar på historier som bara är roliga att lyssna på.

Det är genom fantasin som man ser hur man kan lösa problem man aldrig tidigare mött. Friluftslivet, naturkontakten ställer just det kravet.

Vi behöver sätta upp lägret på en plats som vi aldrig tidigare har varit på, göra en maträtt av vad vi har kvar, lösa en konflikt i gruppen, röra oss på ett nytt, effektivt och säkert sätt och kunna berätta en rolig historia.

Eskimån som tänkte forma en figur av ben, vände och vred på benbiten för att se efter vad det var för en figur som fanns i benbiten. Han hittade inte på, han använde fantasin. Och till slut såg han isbjörnen som hela tiden fanns är inne i benbiten.

Om man begränsar sin fantasi så begränsar man alla dom möjligheter som finns att se.

Detta är anledningen till att vi så långt det går väljer att röra på oss och träna i naturen.

Egen text blandad med utdrag från Roger Isbergs underbara bok ‘Färd’.

Glad Midsommar!

Midsommardans av Anders Zorn 1897

En glad midsommar och ett fint sommarsolstånd till önskas er alla.

Njut och omfamna ljuset och en period som en inbjuder till maximal aktivitet, vilket definitivt inte är samma sak som effektivitet och produktivitet. Tvärtom – stanna upp, ‘tuna in’ och ta emot den enorma kraft naturen nu visar upp. Det är nu vi sätter trenden och kvaliteten färden mörkare delen av året.

Njut

Evotraining & SOLA i Corren

Evotraining figurerar i Corren som del av organisationen Scandinavian Outdoor Learning Academy – SOLA – www.outdoorlearning.se

https://nyponold.corren.se/nyheter/linkoping/de-vill-flytta-klassrummen-till-naturen-om6636344.aspx

Ditt mikrobiom, 90% av dig!

90% av cellerna i din kropp tillhör ditt mikrobiom, dvs att de på ett eller annat sätt är bakteriella. 90%!.
Låt det sjunka in ett tag.

Fundera sedan på att det är resterande 10% vi lägger ned de flesta resurser på genom farmaka, kirurgi mm.
Det grundläggande problemet här är gammalt. Det är lättare för oss att relatera till fasta strukturer än ständigt föränderliga processer. Men det gör att även den mest avancerade vetenskapen ännu idag har väldigt svårt att diagnosticera, förstå och göra vettiga interventioner i denna komplexa verklighet. Medicinska system som från börjat fokuserat på det relationsmässiga och föränderliga kommer här närmare, och har (liksom kinesisk- eller ayurvedisk medicin) helt annan syn på exempelvis kostens påverkan på människans hälsa än den gängse västerländska näringsläran.

De flesta känner till att mag- och tarmsystemet är helt beroende av en ”god tarmflora” – en bra balans i matsmältningssystemets mikrobiom. Men faktum är att hela vår kropp fungerar på samma sätt och står i ständig relation till yttervärlden.
Detta har också betydelse för vår känslomässiga och psykiska hälsa på ett sätt som de flesta kanske inte tänker på.

Flera studier har sedan länge pekat på att vi i det moderna samhället har en för kliniskt ren miljö vilket resulterar i ständigt ökande allergier och intoleranser hos fra våra barn. I förlängningen tror jag personligen detta är intimt länkat till de ”beteendestörningar” som också formligen skenar – ADHD, autism, Alzheimers, demens- Även kända metabola syndrom som diabetes och fetma finns anknytningar till. Självklart hänger detta samman med både vårt passiva och aktiva immunförsvar, och hur väl eller illa det fungerar.
Inte helt oviktigt i dessa dagar.

Naturkontakt – skita ned dig!

På ett sätt är naturkontakt den minsta gemensamma nämnaren här både beteendemässigt och mikrobiotiskt. Djup naturkontakt innebär kontakt med naturens element – trä, jord, vatten, växter mm. Närkontakt på detta sätt förutsätter fysisk rörelse, vilket självklart påverkar individens rörelsehälsa, kondition och styrka. Det vi inte ser (och som inte sker i ex gym-miljö) är multituden av den bakteriella påverkan den naturliga miljön har på vår hälsa och välbefinnande. De flesta kan dock känna det efter en heldag i naturen, men det är en komplex känsla som inte kan reduceras ned till ”träningsvärk” eller ”energiboost”. Det brukar vara svårt att sätta ord på det, vilket i sig är ett tecken på hur komplexa system som påverkas kraftigt även under relativt kort tid.

Som min kollega Anders Szczepanski brukar säga: ”Serotonin kräver skit under naglarna”.
Han har helt rätt!

Här inunder kommer ett riktigt bra TED-talk med Warren Peters, och under länk till en nyligen publicerad studie om hur biologisk mångfald inte bara är viktig för biologin ”out there”, utan lika vital för vår egen insida:

 

5ecb92f72c67b

”Exposure to biodiverse natural environments carries ecological benefits—green spaces with higher eco-system function give children better exposure to pick things up from , for example, there are microbial compounds in soil that reduce stress and anxiety.

”Put simply, the more diversity in microbiota that children are exposed to the healthier they will grow up”

https://medicalxpress.com/news/2020-05-microbiome-rewilding-biodiverse-urban-green.html

Hela Kroppen

david walk
Min son David, 5 år, beger sig ut på äventyr i eklandskapet. Utrustad med obligatorisk pinne.

Hela kroppen behövs för att lära

Ögon kan se och öron kan höra
Men händer vet bäst hur det känns att röra
Huden vet bäst när någon är nära

Hjärnan kan tänka och kanske förstå
men benen vet bäst hur det är att gå
Ryggen vet bäst hur det känns att bära
Hela kroppen behövs för att lära

Om vi skall lära oss nå´t om vår jord,
så räcker det inte med bara ord.
Vi måste komma den nära:
Hela kroppen behövs för att lära.

– Leif Kristiansson

 

Längtan till Landet

En fin Valborg tillönskas er alla!
Människans primala instinkt och behov att samlas omkring elden ska lämnas därhän denna gång, men vad passar väl bättre (även anknutet till föregående inlägg) än ”Längtan till Landet” (eller Vintern rasat.. som många känner den). Kanske är det så att om vi enbart hört den så har vi inte helt lyssnat och smakat på orden. Ta det tillfället i akt nu. Det är en fin och relevant text, skriven av Herman Sätherberg år 1839.
Vintern rasat ut bland våra fjällar,
Drivans blommor smälta ner och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
Solen kysser liv i skog och sjö.

Snart är sommarn här i purpurvågor,
Guldbelagda, azurskiftande
Ligga ängarne i dagens lågor,
Och i lunden dansa källorne.

Snart är sommarn här i purpurvågor,
Guldbelagda, azurskiftande
Ligga ängarne i dagens lågor,
Och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
Ut till landet, ut till fåglarne,
Att jag älskar dem, till björk och lindar,
Sjö och berg, jag vill dem återse,

Se dem än som i min barndoms stunder
Följa bäckens dans till klarnad sjö,
Trastens sång i furuskogens lunder,
Vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Se dem än som i min barndoms stunder
Följa bäckens dans till klarnad sjö,
Trastens sång i furuskogens lunder,
Vattenfågelns lek kring fjärd och ö.