Populism, politisering och evolution

 

”Den som inte har något perspektiv bakåt i tiden, kommer få det svårt att skapa sig en bild av framtiden”

 

Känslor, kränkthet och förnuft

Hur faktiska samband mellan hormoner, hälsa och beteende år 2019 kan vara dramatiskt, ja till och med kränkande, övergår mitt förstånd. Efter att stött på patrull vid en föreläsning där vi lade ut kontexten för sambandet mellan fysisk och psykisk ohälsa uppstod en situation där en av deltagarna i publiken på allvar menade att hormonerna östrogen, testosteron, oxytocin, adrenalin och kortisol ska decimeras till ”oviktiga” eller helt underordnade miljö och nutida förtryckande sociala strukturer. Sålunda finner jag det nödvändigt med en uppfräschare i grundläggande humanbiologi med länk till beteende, utvecklingspsykologi och evolution.

Professor Emeritus Göran Burenhult – som skrivit ovan länkade artikel i tidskriften ”Medicinsk Access” – har ett tvärvetenskapligt och mycket långsiktigt perspektiv på människoartens hälsa och beteende. Tillsammans med andra forskare inom olika områden har han under decennier funnit gemensamma nämnare och markörer som påverkar det mänskliga livet. Göran är dessutom den enda jag känner som faktiskt levt med ursprungskulturer i deras naturliga miljöer. Han är en av de mest kunniga och icke- fördomsfulla människor jag träffat. Trots det utmålas han inte sällan som en bakåtsträvande och fördomsfull person. Vad beror det på?
Kan det ha mer med den tidsanda och kontext vi just nu befinner oss i? Kan det ha med den indirekta kritiska hållning mot dagens välfärdssystem som dessa fakta bidrar till?
Hur som helst – det viktiga här är nog förståelsen att allting kostar något. Konsekvenstänk.
Välfärdsproblem beror inte på någonting annat än de moderna livsstilsmönster vi vant oss vid. För mycket välfärd så att säga på bekostnad av långsiktig hälsa och utveckling.

En del av detta är kontroversiellt idag. Märkligt nog, eftersom vi tillskriver oss som den mest frigjorda och självförverkligande av alla civilisationer som någonsin funnits. Och visst är det så att man är sig själv närmast, men frågan är om vi någonsin varit så historielösa och upptagna – läs distraherade – av abstraktioner och trivia som idag.
Detta stjäl mycket av den värdefulla bandbredd vi är utrustade med i hjärnkapacitet och sinnesnärvaro.

När sådant som vi idag faktiskt vet, och är befäst kunskap,  utmålas som fördomsfullt och ”fel” blir terrängen helt öppen för enskilda tycken och smaker. Det blir en massa åsikter som blandas ihop och presenteras som fakta. Speciellt tydligt hörs nu de som skriker högst, och vanligtvis inte har så mycket att tillföra kunskapsmässigt.
Människor får naturligtvis tycka och tro vad de vill, men när basala fakta utmålas som osanna och dessa influenser når djup in i landets högre utbildningsväsen blir jag mycket tveksam till hur det ska gå framöver för vår art, och vårt hem Jorden.
Kreativitet och innovation bygger på en fast grund av förståelse hur världen och vi själva är beskaffade.

Etablerad kunskap och erfarenhet kombinerat med ny teknik och innovation har under hela mänsklighetens historia varit framgångskonceptet. Detta är i modern tid brutet då vi på många sätt helt förlorat kontakt med, och ofta förkastat, det ”traditionella”.

Kritik av normen på bekostnad av kunskap

Normkritik vurmas det för idag. För att överhuvudtaget kunna vara kritisk behövs dock en god kunskap om ”normen”. Om det så är att vara väl insatt i ett ämne eller ha gott om erfarenheter. När detta saknas lämnas fältet istället öppet för populism och medialt känsliga intresseströmningar. Idag klär detta sig inte sällan i aktivistisk och revolutionär bonad.

Ett gott exempel på god tillämpning av denna typ av kritik är då jag själv studerade historia på universitetet.
Första kursen innebar att plöja det existerande och etablerade, ex ”History of World Societies” mm. Det är den ”gängse” accepterade historian. När vi har kunskap om den kommer således steg två.
Där lärde man sig forskningsmetodik, statistik, logik, kritik, olika forskningsinriktningar i historiesyn mm. Med dessa verktyg – för normkritik är just ett verktyg, inte en religion eller en egen vetenskap – kan man dissekera den ”kropp av kunskap” som den aktuella historiesynen har och som man tillskansade sig i första steget.
Idag läggs mycket fokus på vilken pedagogik och metod som används på bekostnad av den ämnes- och fackkunskap som ska förmedlas och läras ut. Även så på basal nivå.   Detta mynnar allt som oftast ut i okunskap och fokus på känslor och åsikter, vilket är ett misstag om det ersätter kunskap. Inte minst på landets högsta lärosäten syns detta i ständigt sänkta antagnings- (förkunskaps)krav.

Vi tenderar att se oss själva och vår tid som kronan på verket i människans historia.  Som att evolutionen slutade med den moderna människan. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Tvärtom är det viktigt att förstå att vi själva i detta nu högst aktivt bidrar till vår arts utveckling eller undergång.
När man försöker visa på kulturer som inte alls kämpar med de moderna samhällsproblem vi själva har kommer omedelbart en skara fäktandes till försvar med antingen rena fördomar mot traditionella kulturer, eller argument på ”dagis-nivå” som uppenbart ska slå an emotionellt om att livet förr var eländes elände, vi dog i barnsäng och svalt var dag.  Det är varken sant, innovativt eller kreativt. Förr hade vi tveklöst andra vardagsproblem, men vi blev inte sjuka av vår egen livsstil.

Min uppfattning till denna försvarsiver är att vårt dagliga välfärdsliv har visat sig skapa mycket kostsam individuell, miljömässig och social ohälsa. För att undvika den måste vi göra annorlunda och därmed ändra, ja kanske överge, vissa av våra moderna vanor. Eftersom det moderna sättet alltid innebär kortsiktig gratifikation på bekostnad av långsiktig hälsa, blir detta jobbigt. Att just JAG ska ändra på mitt vardagliga liv. Att just VI ska ändra på de dogmer som bygger upp det ”välfärdssamhälle” och bekvämligheter som många uppenbart far illa av.
Barnomsorg och skola är ett mycket tydligt exempel. Egentligen handlar ju inte barnomsorg om barnen. Det hela bygger istället på tanken om ett yrkesmässigt självförverkligande och det viktigaste i det moderna livet – pensionen. Att arbeta (skattebidra) en livstid för att kassera ut belöningen kan inte undgått någon som den viktigaste enskilda belöningen i livet. Det är helt riktigt – tror vi på den idén så finns knappast något viktigare för att trygga vår ålderdom.
Men det kostar annat. I trygghetens, jämställdhetens och solidaritetens namn.

Barn & familj

Många av de tidiga processer som sker – eller borde ske – i barndomen har stor betydelse för barnet och senare den vuxnes utveckling. Detta gäller fysiologiskt, psykologisk och känslomässigt. Allt ifrån modersmjölkens innehåll till fysisk närhet och beröring spelar roll. Stor roll. Små kursändringar i början ger stora skillnader senare.
Just detta är minerad terräng och ibland mycket känsligt att beröra då tron att man skuldbelägger föräldrar är stor. Tvärtom är det väl så att det här är viktig information att ha som förälder…

När vi alltför tidigt ersätter den trygghet och närvaro som familj och föräldrar utgör med skola, pedagogik, skärmtid, allt för stora grupperingar, orimliga prestationskrav och på vissa håll 50 timmars veckor på förskolor… ja då kostar det något. Något i barns hälsa och utveckling. Något i familjens sammanhållning. Någonting i de relationer som där ingår. Något som kommer kosta mycket att reparera framöver, om det ens går. När lösningen är att backa bandet och gå tillbaka till förhållningssätt som faktiskt fungerade bättre enligt den fysiologiska beskaffenhet vi har som art så ses det som omöjligt.
Det vore regression.
Istället kommer nya reformer och omorganisationer som bygger på ett redan dysfunktionellt system.
Det går att göra annorlunda och det är i denna kontext som historisk, biologisk och beteendemässig kunskap om vår egen art skulle kunna utgöra en viktig byggsten.

Få biologiska skeenden sker av en slump. Att vi inte har djupare kunskap om dem beror i hög grad på att vi har en fragmenterad vetenskap som skapar expertis på en rad områden, vilket naturligt är en god sak då vi vill undersöka saker i detalj. Däremot kostar detaljfokus, och vi får betala den notan i brister av förståelse och applikation av integration, samband och systemproblem. Detta är en röd tråd och gäller så väl socialt, som individuellt. Ett klassiskt exempel är ju att skilja på den fysiska kroppen och psyket – vilket ju de flesta inser är en fabrikation men än idag en verksamhetsmässig verklighet inom sjukvården.

Trots att vetenskapen inom kognition, hälsa och utvecklingspsykologi pekar på att vi faktiskt INTE är gjorda för ett tidigt inträde i det som idag representeras av den allmänna barnomsorgen sker inga försök att ändra detta. Tvärtom.
Naturligtvis, eftersom hela det existerande samhällssystemet bygger på två fantasifoster;
Kontinuerlig tillväxt och ständigt ökande konsumtion.
Så länge vi inte lämnar denna illusion spelar diverse miljömärkningar och byten mellan olika produkter mindre roll.

Kultur och relationer

Vad en kultur är går att diskutera. Ett av de mer praktiska sätten att se på begreppet är vad en kultur gör med de individer som ingår i den.
Vår samtid ter sig allt blekare vid den anblicken. Gör vi ingenting så kommer ingenting att hända.
Det hela handlar mycket om relationer.
Man kan likna relationer vid rep mellan människor, natur och ting. Kvalitativa relationer kräver tid. Tid och engagemang skapar tjocka rep. Ett av de tjockaste repen idag har vi till vår mobiltelefon. Det är lätt att mäta den skärmtiden i förhållande till annat. Ett av de tunnare repen har vi mellan familjemedlemmar och mellan människa och natur. Krasst men sant.
Det behöver ändras.
Man skadar inte det man har en sund relation till. Vare sig det är naturen, mig själv, medmänniskor, andra djur eller ting. Har jag ingen relation till skogen så spelar det ju ingen roll om någon hugger ned den eller förstör marken. Risken är också uppenbar att jag drar mig undan med ursäkter istället för att hjälpa någon i nöd om jag har små tunna relationsband till min omvärld.
Uppenbart har vi idag mer att önska på relationsstadiet idag. Även där har vi kanske satsat mer på kvantitet än djupgående kvalitet då den senare gör sig svårare att mäta i siffror och värden. Kanske behöver vi en annan måttstock? Ja, en annan spelplan helt enkelt. Måhända finns det något att hämta hos kulturer som inte har de samhälls- och välfärdsproblem vi har idag.?
Men då måste vi ju lyssna.
Lyssna istället för att leva i tron av att ha de färdiga lösningarna som hela tiden ska implementeras på andra.

Räkna baklänges

Som tidigare sagts går det att utröna vad en kultur är genom att se vad den gör med människorna som ingår i den. Då får man räkna baklänges. Vi har ett ”kvitto” som är summan och nuläget i kulturen. Därifrån kan vi systematiskt stega bakåt och syna de samhälleliga och individuella lösningarna på livet. I detta arbete kan vi stöta på patrull då det kanske krockar eller kommer i konflikt med sådant vi är lärda eller uppfostrade i. Ta tillfället i akt – öppna sinnet och se det från ett större perspektiv och att inte allt är bättre nu. Det var inte heller entydigt bättre förr. Med modern teknik tillsammans med traditionell kunskap om hur andra kulturer gör och hur vi själva historisk har ordnat våra liv skulle vi kunna undgå mycket onödigt ont i framtiden.

God och tankeväckande läsning önskas dig!

 

 

Annonser

Into the Wild – Winter Edition

I samarbete med Vårdnäs Stiftsgård genomförde vi i helgen ”Into the Wild – Winter Edition”
Så mycket till vinter blev det dock inte, mer tidig vår. Strålande väder i fantastiska omgivningar med en fint sällskap blev det dock. Namnet ”INto the Wild” är ju också relativt. För den som inte är som inte är så naturvan var det troligen ett äventyr. Även om det är en ansenlig sträcka att gå i olika terräng är arrangemanget omgärdat av säkerhet och god bekvämlighetsstandard.
Fokus ligger istället på inkännande och relationsskapande. Gruppen bestod av 13 personer från olika håll och kanter. Under omväxlande konverserande och tyst vandring tog vi oss fram genom kulturlandskap och urskog. De övningar i Evotraining vi gjorde syftade till att skapa connection till sig själv, till en vandringskamrat och till omgivningen. Naturkontakt är en central del i vår aktivitetsform och att medvetandegöra i vilket tillstånd jag rör mig fram i är viktigt. Ju mer sympatikusdominans jag har i mitt nervsystem desto mindre kontakt med den kontext i vilken jag befinner mig i har jag. Inte minst märks det på hur nära andra djur håller sig oss. ”Vildmarken” med dess innevånare är inte milsvidder bort, nej de är på precis rätt behörigt avstånd från oss för att vara i säkerhet. Det är närmare än vi tror, och med rätt sinnesnärvaro och mentalt tillstånd utstrålar vi mindre fara. När vi utstrålar mindre ”alarmtillstånd” i mental och fysisk hållning, kommer vår omgivning närmare. Inklusive resten av djurlivet. Detta blir inte minst tydligt då man börjar lyssna till och förstå fåglarnas kommunikationsmönster runt omkring oss. Det är de som verkligen är ”the world wide web” i vilket information om händelser och aktörer på en plats sprider sig snabbare än någon kan röra sig. Alla djur förstår fågelsång. Det kan även vi göra.

Jonas Ridderström gav matnyttig historia och information om landskapet vi rörde oss igenom och Mirjam Fors lade ut kontexten för det interna känslomässiga och andliga landskapet i form av tänkvärda övningar och ord.

Dagen avslutades med bastu och kallbad för de som så önskade – där klev ett gäng ordentligt utanför sin komfortzon och fick minsann blodad tand. Kul när man upptäcker att sådant som nyss var omöjligt ett ögonblick efteråt inte bara är möjligt utan faktiskt vitaliserande och energigivande. Dagens sista punkt var en gemensam middag runt en fantastisk vildssvinsgryta där fokus låg på lyssnandet. Den andra sidan av berättandet, vokalisering är ju naturligtvis lyssnande. Detta övas alldeles för lite idag i en tid av ständigt stimuli där alla försöker bräcka varandra i historieberättande, vare sig det handlar om reklam, social media eller verkliga livet. Vi lyckade fint med detta.

Även om väderleken mer låg åt vårvindarnas håll så handlar vintern om vissa kvaliteter.
Vintern kännetecknas av kyla, stillhet, tystnad. Sådant som ger utrymme för den reflektion och eftertanke som så ofta inte hinns med idag. Den handlar egentligen om återhämtning…på djupet. Att invänta de resurser som djupt inom oss vilar inför den kommande våren då processer livskraftigt tar fart för att under sommaren kunna blomma ut fullt. Vinterns kvaliteter är svåra och oattraktiva idag. Det är svårt att släppa taget. Att INTE göra något. Att vänta i stillhet. Men naturen – skapelsen – om man så vill fungerar ju inte enligt ständig aktivitet och ”lean-optimering”. Inte heller vår inre natur, Istället är det när vi vilar som miraklen sker. Under riktigt god sömn sker verklig rekreation. Smaka på det ordet; ”re-kreation”. Om-skapelse. Den processen är både fysisk, mental och känslomässig. Den behöver få plats. Det är i stillheten det sker av sig självt. Utan ansträngning.

Vintern – Vattenelementet i kinesisk medicin – är även förknippat med rädsla och viljekraft. Den naturliga rädsla som är vår överlevnadskraft hör hit. Att någonting är farligt och att jag kan vidta rätt åtgärder för att undvika det vittnar om att detta fungerar. I den här kontexten finner vi också bi-njurehormon och stresshormon som ju är de katalysatorer som bereder oss att snabbt överleva någonting som skulle kunna vara livshotande. Det är så vårt överlevnadssystem är gjort och så det ska fungera.
I det totslsäkrade samhälle vi idag lever i finner vi inte några verkliga överlevnadssituationer. Däremot lever den här delen av vårt autonoma nervsystem intakt. Detta bidrar över tid att vi bygger upp rädslor och oro för sådant som är diffust eller till och med overkligt. I en tillvaro där allting blivit farligt på ett oproportionerligt sätt blir vi trygghetsnarkomaner. I stället för att utöka och bibehålla våra fysiska, sociala, mentala och andliga förmågor krymper vi istället i förtid och blir lätt ”offer” för omständigheter.
Precis samma del av hjärnan och nervsystemet som vid kallbad skriker ”ta dig härifrån så fort som möjligt!!!” är det som talar till dig i vardagen när oproportionerlig oro för amorteringar, krig, sjukdomar, personer, arbetssituation och ”det okända” tar överhand. När vi över tid går omkring i detta tar det av våra energiresurser. Den här energiförlusten gör det svårare att frammana den viljekraft och styrka det krävs för att skapa verklig förändring. I stort bidrar även en sådan livssituation som här beskrivs till total avsaknad av viljekraft då bägaren så att säga hela tiden är full av sådant jag redan har. Oavsett det jag har i min skål möter mina äkta behov eller ej. Rensar jag inte här – tömmer skålen lite – så är det formligen omöjligt att överhuvudtaget veta vad jag vill. Det vi menar med denna vilja är att den manifesterar mina verkliga behov. Inte de illusioner som om 14 dagar måste ersättas av något nytt.
I detta är stillhet och att våga möta det jobbiga som vi kanske under lång tid undvikit att titta på viktigt. Det är där ny kompassriktning tas ut, där fröet kan slå rot.

Är det något vi bör ta till oss och tänka lite extra på i en tid där alla årstider och vår inre miljö fått en likartad struktur är det kanske detta. Att det är i verklig stillhet och tystnad som vi hör och ser som klarast. Stannar vi i det ett tag blir det lättare att ta ut rätt kompassriktning i tillvaron framöver.

Nästa vandring sker i Vårens tecken med allt vad det innebär. Då är det kraft som ska fram!

Stort tack till alla inblandade – kollegor från Vårdnäs och till er i den fantastiska gruppen!

Foton: Marie Gideonsson